| 42 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; en sång av Koras söner.
|
2 | Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
|
3 | Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
|
4 | Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»
|
5 | Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
|
6 | Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
|
7 | Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
|
8 | Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
|
9 | Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
|
10 | Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»
|
11 | Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»
|
12 | Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
|