| 89 Kapitlet |
1 | En sång av esraiten Etan.
|
2 | Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
|
3 | Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
|
4 | »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
|
5 | 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.
|
6 | Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
|
7 | Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
|
8 | Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
|
9 | HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
|
10 | Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
|
11 | Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
|
12 | Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
|
13 | Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
|
14 | Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
|
15 | Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
|
16 | Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
|
17 | I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
|
18 | Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
|
19 | Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
|
20 | På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
|
21 | Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
|
22 | Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
|
23 | Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
|
24 | nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
|
25 | Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
|
26 | Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
|
27 | Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
|
28 | Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
|
29 | Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
|
30 | Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
|
31 | Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
|
32 | om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
|
33 | då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
|
34 | men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
|
35 | Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
|
36 | En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
|
37 | Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
|
38 | såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.
|
39 | Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
|
40 | Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
|
41 | Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
|
42 | Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
|
43 | Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
|
44 | Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
|
45 | Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
|
46 | Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.
|
47 | Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
|
48 | Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
|
49 | Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.
|
50 | Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
|
51 | Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
|
52 | tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
|
53 | Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
|