| 92 Kapitlet |
1 | En psalm, en sång för sabbatsdagen.
|
2 | Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
|
3 | att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
|
4 | med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
|
5 | Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
|
6 | Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
|
7 | En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
|
8 | Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
|
9 | Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
|
10 | Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
|
11 | Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
|
12 | Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
|
13 | Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
|
14 | Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
|
15 | Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
|
16 | så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
|