| 141 Kapitlet |
1 | En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
|
2 | Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
|
3 | Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
|
4 | Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
|
5 | Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
|
6 | deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
|
7 | Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
|
8 | Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
|
9 | Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
|
10 | De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
|