| 11 Kapitlet |
1 | När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.
|
2 | Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar
|
3 | och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»
|
4 | Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen:
|
5 | blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
|
6 | Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
|
7 | När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
|
8 | Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen.
|
9 | Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
|
10 | Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
|
11 | Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.
|
12 | Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.
|
13 | Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
|
14 | och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.
|
15 | Den som har öron, han höre.
|
16 | Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn
|
17 | och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.'
|
18 | Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: 'Han är besatt av en ond ande.'
|
19 | Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»
|
20 | Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring:
|
21 | »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.
|
22 | Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.
|
23 | Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag.
|
24 | Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.»
|
25 | Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.
|
26 | Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
|
27 | Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. --
|
28 | Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.
|
29 | Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.
|
30 | Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»
|